Genom konsten undersöker jag vardagen och försöker förstå omvärlden. Mina verk är bitar av berättelser och en bild leder vidare till nästa. Måleriet blir en bearbetning av händelser. De blev en gång beskrivna som socialrealistisk naivism, en kombination som jag fastnade för. Motiven är tagna ur vardagsögonblick och personerna i målningarna befinner sig många gånger i tomma och tysta miljöer, vända bort från betraktaren

Konst i dess olika former är för mig ett sätt att kunna undersöka på, att belysa eller berätta något, att ifrågasätta, att kommunicera och uttrycka sig på andra sätt än med bara ord. Jag använder mig av skrivande och teori upptill praktiskt undersökande, de berikar och kompletterar varandra. Jag letar efter det som känns, ett sökande efter det som berör.

När jag ser tillbaka på mitt konstnärliga arbete och mina olika projekt, försöker få lite avstånd till mig själv och en överblick, upptäcker jag att det jag gör ofta kretsar kring min plats i livet. Projekten har en grund i en rotlöshet som  jag upplever och på något sätt försöker möta och konfronteras med. Tidigare har jag tänkt att det jag gör handlar om berättande och berättelseformer, människor och andras möten. Jag jobbar alltså med berättelser genom vilka jag försöker bygga min egen historia, min rot och plats i tillvaron i relation med människor och möten runt omkring.