Daniel Zausnig

Jag inspireras främst av naturen och konstnärer som Albin Liljestrand som är både en vän och en erkänd akvarellkonstnär i Värmland som faktiskt var den personen som fick mig att börja måla och självklart Lars Lerin som är den största förebilden.

Jag målar främst ödsliga motiv och försöker fånga något som både är dystert men vackert på samma gång. Jag vill få betraktaren att känna det vemod som man känner när man står framför ett gammalt hus i norra Värmland, där en familj en gång levde ett fint liv, där barn föddes, där människor dog, men som idag står helt förfallet och ensamt. Det antika hör ihop med akvarell på något sätt tycker jag.

Utöver mitt målande spenderar jag en hel del tid i naturen vilket också reflekteras i mitt måleri med mycket landskap och natur. Jag övernattar, fiskar, besöker gamla hus och finner mig själv i både naturen och måleriet. Vi är lite bortskämda med naturen i Värmland. Jag målar allra helst vemodiga och mörka motiv, från äldre tider. Det antika hör ihop med akvarell på något sätt tycker jag.

Oftast när jag målar så målar jag något som jag själv skulle kunna tänka mig att hänga på väggen och min vision är att kunna måla allt, så när ett motiv dyker upp i mitt huvud ska jag kunna spegla det på pappret. Jag vill aldrig sluta utvecklas, för det är hela charmen med måleriet.